Uppsalas hemlösa katter får hjälp av Samvetet

Föreningen Samvetet är en ideell förening med bas i Uppsala som tar hand om och omplacerar hemlösa och avlivningshotade katter. Föreningen startades 2004 och i juni 2007 öppnade de Uppsalas första katthem. Katthemmet har plats för 18 katter, övriga katter bor i så kallade jourhem. I jourhemmet får den hemlösa katten ett tillfälligt tak över huvudet i väntan på att man ska hitta ett permanent boende till den.

Katthemmet är helt bemannat av volontärer och är beroende av bidrag och sponsring. Intäkterna de får går till veterinärvård, mat och utrustning samt till att hjälpa fler katter. Du kan besöka katthemmet på lördagar mellan 10-14.  

Enligt föreningen Samvetet finns det i Uppsalaområdet cirka 2000 hemlösa katter. Cecilia Bergström, ordförande för föreningen Samvetet i Uppsala, förklarar:
- En okastrerad hona kan få 120 ungar under sitt liv. Även om de ungarna inte lever längre än två år så hinner de sätta flera kullar till världen, varav många dör, men några överlever och hinner få ungar själva. Och så fortsätter det. Matematiken är ganska enkel: det blir massor av katter.

På ett ungefär, hur många katter får nya hem hos er per år?
- Omkring 150 katter årligen. Det varierar. I år är vi på väg mot 170 stycken med rasande fart.

Vet ni hur många katter ni tagit hand om sedan starten 2004, och i så
fall, hur många av dem har fått nya hem?
- Statistiken ser ut så här just nu: Sedan starten har vi tagit hand om 1076 katter. 872 har fått nya hem och vi har även runt 120 katter i föreningen. Tilläggas kan att av de katter vi tagit hand om har totalt 36 katter återförenats med sin ägare (plus ett gäng som vi aldrig hann registrera då katterna var id-märkta och fick komma hem direkt).

Vad har ni för krav på den som vill adoptera en katt från er?
- Vi vill att de som adopterar katt från oss har tänkt igenom sitt beslut mycket noggrant och är medvetna om vilket ansvar man har som kattägare.

Vad kan göras för att antalet vilda katter/katter som far illa ska minska?
- Ja, det är ju en stor och ganska komplex fråga. Ska man ta det grundligt så är det till att börja med en fråga som berör kattägarna. Det första steget är faktiskt att tänka efter många gånger innan man skaffar katt.

• Har jag råd med en katt? Katter kostar i princip inget i inköp, men det kostar att ta väl hand om sin katt. Katter ska ha bra mat och sand, de ska vaccineras, kastreras, tas tandsten när de blir äldre etc. Katter ska ha veterinärvård om de blir sjuka eller skadade och eftersom djursjukvård inte är statligt subventionerad så får ägaren bekosta detta ur egen ficka. En bra veterinärvårdsförsäkring (som borde vara en självklarhet för alla kattägare) är en stor trygghet vid olycksfall och sjukdom, men den kostar och man måste ändå betala självrisken. Har man inte råd med detta så ska man inte ha katt.
• Har jag tid med en katt? Katter kräver uppmärksamhet, social samvaro och daglig tillsyn. Är man borta mycket, jobbar heltid, går på gymmet och träffar kompisar hela veckan kommer katten säkerligen att bli olycklig. Kanske tröttnar då ägaren på sin gapiga katt som kräver uppmärksamhet och vill leka mitt i natten.
• Kommer jag att vilja ha katt om 1, 2, 5 eller 15 år? Katter lever mycket länge och människors liv förändras. Genomsnittsåldern för en katt är 14 år. De flesta som impulsköper en kattunge har säkert inte tänkt på alla de uppoffringar och den planering man måste göra för sin katt.

Om alla kattägare ställde sig dessa frågor innan katten var införskaffad så skulle mycket vara vunnet. Varje år får vi in så kallade semesterkatter som folk helt enkelt lämnat åt sitt öde när resten av familjen åker på semesterresa och sommarkatter som folk lämnar efter semestern. Många katter blir också kvarlämnade vid flytt. Men det viktigaste man kan göra är att kastrera sin katt, både honor och hanar. Alla kattkolonier vi arbetat med har börjat med en eller flera okastrerade tamkatter. Alla dessa katter har haft en ägare som hade kunnat välja att kastrera dem. Då hade kolonin aldrig uppstått och oerhört mycket lidande hade besparats katterna.

Vad kan man som kattägare göra för att undvika att ens katt fösvinner?
- Kastrera och id-märka är första steget. En kastrerad katt är inte revirhävdande och har därför ingen anledning att gå särskilt långt från hemmet. Kastrerade katter är mer harmoniska och hemkära helt enkelt. Sen kan oturen vara framme, och då är id-märkning förstås viktigast. Örontatuering eller chipmärkning, helst både och. Lika viktigt som att märka är att registrera själva märkningen hos Svenska Kennelklubben och/eller SVERAK.

Är det något speciellt man ska tänka på om man har utekatt?
- Att ha sin katt ute på egen tass fungerar ju för det mesta på landet, långt ifrån högtrafikerade vägar, men i tättbebyggt område är det ingen höjdare. Det finns säkert undantag, men medellivslängden för en utekatt i tätbebyggt/högtrafikerat område är inte så hög. Även i lugna villaområden bör man tänka sig för både en och två gånger innan man släpper ut sin katt. Det finns stor risk att grannar inte gillar lösspringande katter på deras tomt. Kanske finns det många katter i området, vilket många uppfattar som en garant för att det är ett kattvänligt område. Det kan dock vara helt tvärt om. Många katter på en liten yta innebär hård konkurrens om utrymmet, och har man en försiktig katt är risken stor att den blir bortjagad av kvartersbossen. Rastgård/innätad balkong är faktiskt ofta ett mycket bättre alternativ.

För den som kan ha utekatt gäller det också att inte släppa ut sin katt för tidigt. Vi får in många kattungar och ungkatter varje år som förefaller ha blivit utsläppta och inte kommit hem igen. Dels beror detta på att kattungar faktiskt inte har särskilt bra lokalsinne, men de har också lätt för att bli distraherade, kan inte riktigt avgöra vad som är farligt och har inte heller några möjligheter att försvara sig. En katt som får gå ut ska vara kastrerad, vaccinerad och id-märkt INNAN den får börja gå ut på egen hand. Jag brukar rekommendera att man håller kattungar inne/ute under övervakning tills de är runt ett år gamla. De brukar vara både klyftigare, starkare och mer på sin vakt då.

Är det något speciellt man ska tänka på om man har innekatt?
- Att vara ägare till en innekatt kräver mer engagemang av ägaren för att katten ska trivas och må bra, få motion och stimulans, men å andra sidan är det oerhört mycket tryggare för katten om utemiljön inte är bra. Vår urbana miljö har ju förändrats väldigt mycket på bara några få decennier: det är mer bebyggelse, fler människor, fler bilar, fler vägar.
 
Vad kan man göra för att stödja er och hjälpa de katter ni tar hand om?
- För den som inte kan/vill adoptera en katt så finns det ändå åtskilligt man kan göra. Man kan vara jourhem, man kan jobba på katthemmet, köpa vår eleganta och informativa väggkalender för 2010, bli medlem, fadder åt en katt eller helt enkelt bara hjälpa till och informera om att vi finns och vad vi arbetar för. Vår högsta önskan är ju att vår verksamhet ska bli överflödig på grund av att katter blir så väl omhändertagna och att allt vi ska behöva göra är att läsa av id-märkningar på bortvillade katter och skjutsa hem dem till ägare som är överlyckliga över att få dem tillbaka. Men det är ju en lång väg kvar dit.

De katter Föreningen Samvetet tagit hand om behöver hjälp att finna permanenta och kärleksfulla hem. Har du funderingar på att skaffa katt, hör av dig till dem och ge någon av katterna där en ny start i livet!

Klicka här för att läsa mer om Föreningen Samvetet och Uppsala katthem

Jenny Arestål