Recension av Sven Zetterberg & the Rockarounds på Katalin den 18 sept 2010

Spelningen är inte slutsåld, men publiken är tidigt med på noterna och vet vad dom ska få.  Spontandansen framför scenen börjar redan efter första låten och fortsätter under hela spelningen.

”Don´t  throw your love on me so strong”, är en lugn gungig blues med mycket känsla, till Sven Z;s utsökta gitarrspel  med mycket böjda strängar och bandets fasta komp.

Det hinner bli mycket  solande framöver av keybordisten och mannen på sax. Även trummisen kommer att få applåder för härligt trumsolo en bit in på spelningen.

I låten ”if you want to be mine baby ”,är kompet och beatet lite ”drivigare”. Soulklassiker n ”we gonna make it” av Little Milton, sitter som gjuten och följs av lite funkigare ”chicken head”.

”You are my living tree”, en blues ,är en skön kontrast till soul-låtarna.

I en låt räcker Sven över gitarren till saxofonisten medan han själv går loss på sitt munspel.

Det känns som man är passagerare på ett ånglok i många av låtarna under kvällen.  Kompet håller ett härligt driv och samspelar  utsökt med Sven Z:s variationsrika gitarrspel.

Att just befinna sig på en station med tågen strax utanför känns lite surrealistiskt och nästan för välarrangerat.

I  ”stranger blues” får vi höra lite slide guitar. ”Hawaian Boogie” är en fartig låt med söderhavskänsla och innehåller kvällens enda utsökta trumsolo. 

En soullåt av Sam Cook följs av en blues  vid namnet  ”don´t you lie to me”.

Bandet hinner även med en ösig instrumental blues som följs av en lång tolvtaktare med härligt driv, bra komp och suveränt gitarrspel. Efter 90 minuter börjar bandet tacka för sig. En takfast inklappning  visslingar och ”indiantjut” resulterar i två extranummer.

Solona avlöser varandra i en förhållandevis lugn, skön och taktfast blues. ”Let med love you baby” , en intensive gungig låt med ekvilibristiskt gitarrspel avslutar kvällen till applåder och visslingar från en nöjd publik. 

Den knappt två timmar långa spelningen har varit en härlig musikupplevelse av en stor blues-  och soulartist  proffsigt uppbackad av the Rockarounds.  Förutom att Sven Z är en bra instrumentalist, så är han även en bra sångare.  Att han har en trogen publik råder inget  tvivel om.

Imorgon är det val och dags att välja. Vem har den bästa kulturpolitiken tro? Därom tvistar ”de lärde”. Oberoende av det ,  så vore livet väldigt trist och andefattigt utan musik, konst och alla andra kulturyttringar. 

Anders Johanson