Äntligen har telefonförsäljaren fått sin guldmedalj

Jag tar min cykel och cyklar iväg mot Staffan och hans företag SJOP telekom som ligger på Bolandsgatan i Boländerna, där han är en av delägarna och arbetar som säljare. Äntligen framme efter tio minuter. Jag går in i entrén och möter Staffan som är väldigt snyggt klädd för dagen och med ett stort leende, bara ett sådant leende som man kan ha när man är lycklig och glad. Vi hälsar på varandra och jag gratulerar till SM-guldet. Vi går in i fikarummet och snabbt som ögat får jag en kopp kaffe serverad.
När jag såg Storvretaspelarna komma in på planen under introt på tv:n så lägger jag märke till Staffan på en gång. En Staffan som liknade Kapten Haddock i Tintin-serierna fast med rött skägg. Man såg att han var väldigt taggad men ändå nervös.

-    Det var hur stort som helst att få uppleva det från planen. Jag kände en rätt stor press på mig eftersom matchen sändes på tv och det var ju så mycket folk på läktaren. Det handlade ju om guldet också, säger Staffan med ett leende.

Att man i alla sporter har olika sorters rutiner man ska följa innan match för att det är en vanesak är väldigt vanligt hos alla som utför någon form av idrott. Även Staffan har många rutiner som han måste göra så att det blir så rätt som möjligt för han själv innan matchstart. En av alla ting som Staffan alltid gör då det är matchdag är att han åker alltid hem och vilar en kvart innan samlingen. Det spelar ingen roll om de är bråttom eller att han ligger efter med saker som måste göras innan. Han har bestämt sig att denna kvart är viktigt. Fotskyddet som Staffan har haft sedan han drog på sig en fotskada i februari i år mot IBK Dalen har blivit en rutinsak i sig sedan han började använda det.

-    Ja, fotskyddet måste alltid knytas på samma sätt när det gäller matcher eller träningar. Det är en sak som jag alltid gör sedan jag började använda det, säger Staffan och skrattar lite lätt.

Efter glädjeruset inne på planen så fortsatte festen i omklädningsrummet där champagnen flödade och det var rikligt med segervrål och fest. Staffan var den som skulle sprätta upp korken på champagneflaskan och självklart så misslyckades han. Det var bara att hämta ett verktyg för att få upp korken. Jag känner Staffan sedan tidigare och det förvånar mig inte att han gjorde ett litet fiasko med champagneöppnandet. Banketten efter matchen hölls i en lokal längst uppe i Globen hotell. Där var det mat och prisutdelning tillsammans med de fyra finallagen, TV4 och Svenska innebandyförbundet. Efter middagen begav sig alla till Annexet där det skulle vara fest, men Storvreta stannade inte kvar så länge.

-    Vi stannade på annexet i 40 minuter bara, sedan ville vi hem och fira. Så vi tog lagbussen tillbaka till Uppsala. Det var rätt bra tryck i bussen kan jag säga och många rondellkörningar på vägen hem, säger Staffan och ler.

När killarna anlände till Uppsala så slängde de in alla sina väskor hos lagledaren Kent Bäckström. Därefter fortsatte de mot Flustret där laget hade bokat en egen sektion och festen höll på till småtimmarna nästa dag.
Söndagen kom och det var dags för uppvaktning på Vaksala torg där en scen var uppmonterad för att ta emot guldhjältarna. Spelarna var rätt trötta och slitna och Staffan hade tappat rösten totalt efter nattens bravader. Innan avtackningen samlades spelarna hos Alf Berggren som sitter i Storvreta IBKs styrelse. Där serverades mat och dryck och de kollade på finalmatchen. När de sedan begav sig mot Vaksala torg så visste inte spelarna hur många som skulle vara på plats för att möta dem. Närmare 2000 människor hade slutit upp och väntade på sina guldhjältar.

-    Ja, jag trodde inte att det skulle vara så många människor som ville hylla oss. Det var sjukt roligt att stå på scenen och ta emot folkets jubel. Detta är verkligen ett minne för livet, säger Staffan.

Efter ceremonin hängde alla i laget ihop och festen fortsatte. Men Staffan som var mitt uppe i en flytt fick lov att avbryta och återgå tillbaka till det verkliga livet igen. Staffan står utan kontrakt inför nästa säsong och vet ännu inte vilket lag han kommer spela med men det är inget som han tänker på eller oroar sig över. Nu är det en veckas semester i Thailand som väntar och det är han väl värd efter tio månaders slit och ett SM-guld som tacken för det.

Robert Öhman 28 april 2010

uppsala.com