Att se det lite ovanifrån

Om denna blogg

Senaste blogginläggen av ylvasarri

• Kan vi verkligen förstå??
• Appropå utsläppsrätt...
• Flytt till vintebetet
• Skiljningsgärde i Kaitum
• Att se det lite ovanifrån

Läs alla blogginlägg från ylvasarri

Det är dags att förflytta renarna längre österut till vinterbetslandet. Hur lång flytten blir och hur man flyttar beror lite på förutsättningarna. Men att samla ihop samebyns alla renar sådär en ca 8000 djur gör man uppe på fjället långt i väster i närheten av Kebnekaisemassivet har man börjat och långsamt fått renarna att röra sig österut. Mot Kaitum. En förflyttning på så där en 8-10 mil fågelvägen... Tänk er själv hur många mil på skoter kan det bli när man måste köra hit och dit, fram och tillbaka. Så blir det dåligt väder så att de samlade renarna skingras å så får man börja om i princip från början. Kan vara ett mycket tröstlöst och långdraget arbete om det vill sig illa.  Det här är nu väldigt väderberoende eftersom man uppe på kalfjället behöver sikt så man kan kikra på vilka sluttningar och svackor som renarna befinner sig i. Å alla vet vi ju hur vädret varit i november i år - ganska mycket dimma och få soltimmar - även om det känns som om vi i vår trakt trots allt fått ha lite bättre väder än i stort sett hela övriga Sverige. Men även för den mest luttrade och positiva livsnjutare kan mulet väder tillslut kännas alltför enahanda.
Inte nog med det dagarna är ganska korta så det gäller att vara effektiv de ljusa timmarna man har att spela på. När mörkret gör sig påmint är det inte heller mycket bevänt med att vara ute och samla ren och få dom att gå åt det håll man vill.

Men så hände de alla väntat länge på ett par dagar med riktigt fint väder och till och med sol i månadsskiftet november- december. Arbetsintensiteten ökades och inte en chans att någon får ligga hemma på sofflocket vid den värmande brasan trots att det på termometern stod -32,3 grader. Nä det är bara att dra på yllekalsongerna och extra sockor och bege sig ut. Febril aktivitet av skoterfolket. Jag lovar att det biter friskt i både kinder och nästipp.
 

Å även aktivitet av det nya fenomenet "spanare" som under hösten gjort sin debut i Girjas. Min man Peter har nämligen tagit flygcertifikat så han intog med glädje den nya nivån. Å givetvis underlättade de arbetet för markpatrullen att ha en spanare som ser det lite ovanifrån, kunde dirigera dem rakt mot renarna. Alla arbetsinsatser sammantaget gjorde att man efter ett par dagars arbetet nådde sitt delmål: beteshagen i Coavrik - halvvägs mot huvudmålet: Kaitum. När man varit ute i en månadstid och försökt samla rena men bara avbrutits pga väder så kändes det verkligen som om nerräkningen kunde börja, inom en vecka kommer det att bli skiljningsgärde i Kaitum. Nu ska det mycket till om inte planerna ska gå i lås...

...fortsättning följer

Peter har nått nya nivåer i tillvaron...
Foto: Erik Ecco Sarri