Flytt till vintebetet

Om denna blogg

Senaste blogginläggen av ylvasarri

• Kan vi verkligen förstå??
• Appropå utsläppsrätt...
• Flytt till vintebetet
• Skiljningsgärde i Kaitum
• Att se det lite ovanifrån

Läs alla blogginlägg från ylvasarri

Efter avslutat skiljningsgärde är det dags för husbönderna - cheferna i varje familjegrupp -siida att fatta beslut om till vilket område i vinterbetesregionen man ska flytta renarna. Återigen en tidig morgon för arbetsfolket att bege sig ut på skoter för att reka i betesomgivningarna för att se hur höstens väder påverkat förhållandena för betet. Det är viktigt att under den kommande viterperioden hitta bra områden för renarna att beta. Vintern är lång och det gäller att det finns tillgängligt bete för både kalvar, vajor och sarvar. De hull renarna lagt på sig under barmarksperioden är nu de livsviktiga reserverna. Inte minst för vajorna som förhoppningsvis har blivit betäckta under brunsten i september. Är det så att betet försämras så kan vajorna "kasta" de ofödda kalvarna bara för att klara sin egen livhanke. De är naturens gång.

Efter några timmars rekande från skotern står det klart att förutsättningarna öster om järnvägen inte är så bra som det brukar. Det har varit en del mildväder under hösten vilket gjort att det ligger en isskorpa på marken under all snön - vilket betyder att renarna kommer få jobba hårt för att komma åt det betet. Inte bra. Flera av familjegrupperna bestämmer sig för att flytta med renarna lite väster om Kaitum till lågfjällsdelen. Medan några av familjegrupperna kommer att dra långt österut där betet också verkar vara bättre. Därför tar man hjälp av långtradare för att flytta renarna eftersom det är alltför mycket infrastruktur som järnväg, E10, bebyggelse och annat som gör det mycket svårt att flytta som man gjorde förr. Sagt och gjort - även om renarna fått vila lite i beteshagen efter skiljningen är dom fortfarande rätt trötta och det gäller att snabbt och så skonsamt som möjligt komma fram till de omgivningar man vill hålla renarna i.

Med gemensamma resurser av folk som hjälper till att få renarna på plats går det riktigt bra. Men ännu är inte omosorgen slut. Dagsljustimmarna är inte många vid den här tiden på året. Nästa dag igen är det en del av gänget som åter beger sig till renarna redan innan dagen gryr. Man vill vara på plats när det gryr så man verkligen kan kikra på renarna på lite håll för att se OM dom börjat beta. Har dom inte gjort det betyder det att platsen inte var bra nog och man måste dra vidare. Därför håller alla andan tills beskedet kommer - positivt den här gången. Renarna betar! Å dessutom syns ingen rörelse av rovdjur. Äntligen får renarna den ro dom så väl gjort sig förtjänta av likaväl som renägarna.
Även om det ser bra ut kommer ändå den här hjorden behöva sin dagliga tillsyn av flera anledningar. Dels vill man hålla den i ett visst område. Man vill hålla ihop den och man vill hålla rovdjuren på avstånd. Dessutom behöver man hålla koll på när området är färdigbetat så man vet när det är dags att flytta på renarna igen till nytt betesområde. Men när det blir dags för det vet väl bara renarna i dagsläget :)

Rapport direkt från betesmarkerna.

De karaktäristiska långa leden av renar
som är på vandring.

Foto: Peter Fankki