Skiljningsgärde i Kaitum

Om denna blogg

Senaste blogginläggen av ylvasarri

• Kan vi verkligen förstå??
• Appropå utsläppsrätt...
• Flytt till vintebetet
• Skiljningsgärde i Kaitum
• Att se det lite ovanifrån

Läs alla blogginlägg från ylvasarri

Så var det dags för årets skiljningsgärde i Kaitum. Redan tidigt innan morgonen gryr råder stor aktivitet både inomhus och utomhus. Inomhus packas allt som behövs för en lång dag ute med hårt arbete, som massor av korv, hamburgare, köttbullar, smörgåsar med diverse pålägg, termosar med blåbärssoppa och choklad, bullar, suovas - ja allt möjlgit gott. Stora kaffekitteln ska med som ska hållas kokande över den öppna elden hela dagen. Förutom mat så packas extra kläder, vaccin, sprutor, sprayburkar med färg, prickningsprotokoll och annat viktigt som behövs för arbetet. Som ni kanske förstår så behövs alla tillgänglig arbetskraft - stora som små, så folk kommer från när och fjärran och tar ledigt från väl skola som jobb.

Ute hörs ljudet av ett antal skotrar som är på gång, alla med samma mål mot stora beteshagen där renarna befunnit sig i ett par dagar nu. Därifrån ska dom köras in i den mindre hagen. Vilket kräver sina man och tålamod. Renar är ingen tamboskap som går dit man pekar utan rätt vad de är vänder hjorden om och springer åt något helt annat håll i den stora beteshagen. Då gäller det att snabbt omgruppera så man är på rätt sida i förhållande till hjorden för de ska ju genom "nålsögat" och in i den mindre hagen. Samtidigt med de arbetet kommer de första till gärdet och till sitt "kontor" - sin familjegrupps fålla där snön ska skottas bort från grindhål. Veden som gjordes i ordning i somras ska också skottas fram och den livsviktiga elden ska tändas. Snart ryker det från alla kontor som ligger likt kronblad runt själva girnon - kärnan- av gärdet. Snart kan man ana att himlen ljusnar och alltmer folk ansluter till sina kontor.

Ännu en stund råder lugnet runt elden och man hinner ta en kopp kaffe från den svarta pannan som står där så troget vid elden. Men så bryts tystnaden av hundar som skäller, skotrar som närmar sig och så småning om även av ljudet från några skällorna kring renarnas halsar. Strax därpå kommer skoterfolket till kontoret och klär av sig sina skoteroveraller. Så går starten i ljuset av de stora strålkastarna som riktar sina ljuskäglor in mot mitten av girnon. De yngre som väntat en stund runt elden följer gärna med till lilla fållan för att hjälpa till att få in första potten bestående av ca 300 renar in i kärnan. Renarna kommer in och de springer runt, runt och snön virvlar upp. 

Girnon fylls av folk från alla kontor. Varje ren ska fångas av sin ägare och de gör man med händerna i hornen. Å har dom redan fällt sina horn så blir det att fånga dom runt halsen. Varje familjegrupp skiljer ut sina renar genom märkningen renarna har i sina öron och fångar in dom. Vi drar så klart våra renar till vårt kontor - men innan vi kan släppa in dom där ska dom räknas, vaccineras och målas. Där är sarvar-tjurar, vajor-renkor, kalvar omvartannat och somliga av djuren ska till slakt. Det gäller att vara försiktig när man är i girnon för hornen är hårda och vassa och renarna är rätt starka och i god trim vid den här tidpunkten, men att man åker på smällar går inte att undvika. Så här fortsätter dan, pott efter pott passerar och man får passa på att förse sig med mat när tillfälle ges.

Trots det hårda arbetet hinnar man ändå byta några ord med vänner och andra släktingar som finns där. Fram mot 8-tiden på kvällen då har det redan varit mörkt länge är första dagens gärde slut och ungefär halva hjorden har passerat girnon. Men än är inte arbetsdagen slut. För de renar vi har i kontoret skall släppas ut i vår lite större beteshage där vi ska strö hö och löv och se till att dom kan ha det så bra som möjligt. Vid det här laget så känner man sig rätt mör i både armar och rygg och man känner bestämt att man kommer ha nya blåmärken lite varstans. Även den oskiljada delen av hjorden ska ha hö så det är bara att köra ensilagebollar även till dom. Så sänker sig lugnet över gärdet och äntligen är det dags för oss arbetsfolk att fara hem, där någon sett till att sätta köttgrytan på spisen så man får sig ett mål lagad mat innan man kan krypa ner mellan lakanen och utan någon större hjälp av John Blund infinner sig en välbehövlig natts sömn.

Rapport från en Ylva lite öm i muskler och med ett gäng nya blåmärken :)