Höjden av lathet

Om denna blogg

Er studentbloggare, Kim Holm här! Jag studerar sista terminen på journalistikmagistern vid universitetet. I vår skall jag ut på praktik med Sveriges radio i P4 Kalmar som ledstjärna. Jag är 23 år gammal och tycker om djur och natur... Mja, djur och natur bryr jag mej inte så mycket om, men ändå. Denna blogg skall ni följa om ni vill få matnyttiga tips på hur en student klarar sig på 18 kvadrat och med en budget på 7 lax.

Senaste blogginläggen av studentbloggen

• Vårens nektar
• Sista pushen
• Oslipat på Katalin
• Hittade ett busskort - Åkte bort
• Dagens tre dängor

Läs alla blogginlägg från studentbloggen

Jag lever i en fantasibubbla om hur man skall leva livet och är vinklad av stereotypiska bilder. Det gör även du, kära läsare.

Ingen kan väl direkt säga hur man skall leva livet, man gör det enligt ens egna värderingar. Och fördomar har vi alla, vår uppväxt befläckar oss ytligt och djupt. Men detta blogg inlägg skall inte bli en av mina tidigare psykologikrönikor. Detta inlägg skall vara en bekännelse. Jag skäms inte, men ändring måste ske - måttet är åter rågat.

Jag skäms inte, men ändring måste ske

Vi börjar närma oss juletid och jag har gett mig attan på att inte behöva åka på storköp till Willys någongång mera i december. Tyvärr har jag tajmat fel och maten i kylskåpet har börjat tryta.

I morse hittade jag en korv av ICAs ärtsoppa. Hade ätit ena halvan så andra halvan var kvar i plasttuben väl invikt i hörnet av kylskåpet. Jag blir glad när jag ser det, kikar på bäst före datum. 27.11.2011, de kan funka. Jag lägger det i barmfickan, pallar inte ta någon skolväska med mig.

27.11.2011, de kan funka

När det nalkas lunch micrar jag soppan. Ser fint ut. Den smakar helt okej också, jag leker med den första skeden för att känna av med alla mina spröten. De smakar bra, jag sväljer ner men efter en sekund kickar eftersmaken in. Jag känner en tendens av fil, bulgarisk joghurt, långfil. Suspekt känsla infinner sig i gomseglet.

Försöker mig på en liten sked till... Allt är bra tills efersmacken kickar in. Vet inte vad jag skall göra, tittar på ärtsoppan. Den ser fin ut, bestämmer mig för att ta en gigantisk sked och äta som vanligt. För, tyvärr, när jag äter så bara slevar jag. Det är mättnadskänslan jag vill åt, ingen gourmeupplevelse. Slevar som sagt in en gigantisk sked, känns bra... Men nu *suprice* kickar eftersmaken in igen, bara med ökad intensitet. Fäller en mental tår i mitt inre...

Senare där hemma fortsätter latheten... Tog just ett glas mjölk till rummet, men glömde lägga i o'boyen. Vad gör man? Jo, går till köket UTAN glaset. Tar en sked oboy, balanserar genom korridoren med oboyskeden in till rummen och rör om. Brukar egentligen ta två skedar, men orkar inte gå efter en till omgång.

Kontenta: Ändring måste ske, jag är vuxen nu.