En lång dags resa mot natt

Om denna blogg

Här är min blogg som skall få inlägg om sånt som är skoj, kanske lite teknik och lite obekväma åsikter.

Senaste blogginläggen av johan

• Obekväma kulturer?
• Solen!
• Hundarna gillar oss inte
• Första dagen i värmen
• En lång dags resa mot natt

Läs alla blogginlägg från johan

Vi parkerade på den som inte heter Benstocken utan ligger bredvid ett hotell. 720 spänn för två veckor, men det hade varit ännu dyrare att sova hos mamma och pappa och ta upptåget till Arlanda.

Vi var på Arlanda i god tid. Vid 4-tiden på morgonen är det inte mycket som händer där. Nån låg och sov, allting var stängt. Personalen verkar ha väldigt flexibla arbetstider, dom droppar in mellan 04.10 och 04.40 ungefär och öppnar checkin och bagageinlämning lite hipp som happ.  Vi har checkat in i automat och skall bara droppa väskorna, men det visar sig att väskinlämningen sker i business-checkinen, vilket leder till långa köer. När vi väl kommit fram får vi en liten lapp och skall lämna den i specialbagaget, vilket i sig också är en intressant funktion. På den avdelningen arbetar personalen i 15-minuters pass. När vi väl kommer fram dit vid 04.45 så är det den fjärde personen i ordningen som bemannar det hela. Vår expeditör är en man som tuggar tuggummi väldigt frenetiskt, så frenetiskt att han har två imponerande muskler som spelar i käkpartiet och en imponerande tinnings-muskel.

Bagage-röntgen-maskinen går förstås sönder och vi får gå vidare till en annan del av hallen och lämna in där i stället, vilket fungerar bättre.

Sedan är det dags för den sedvanliga säkerhets-förnedringen. Jag tvingas av jacka, väska, laptop och bältet. Det senare tror jag är för att man skall känna sig lite otrygg och nedtryckt under själva proceduren, det kan väl knappast vara någon speciell säkerhetsrisk med just bälten i jämförelse med andra klädesplagg? På Arlanda låter dom en i alla fall ha skorna på, i mitt fall grova kängor som skulle rymma bra mycket mer sprängämnen än mitt bälte.

Strulet med bagaget leder till att vi efter en snabb, liten, 225 kronors frukost möts av “Final Call” på skärmarna när vi släntrar mot gaten. Det var dock något av en överloppsgärning att utropa det, då vi sedan blev sittande på planet cirka en halvtimme efter ordinarie avgångstid på grund av ett bagagestrul som gjorde mig lätt orolig. Vad händer om våra väskor inte är med när vi skall ut på en ö? Om dom inte kommer, kommer vi – mitt under den grekiska påsken - kunna hitta något vettigt ställe att köpa de kläder vi behöver?

Vi landar i Aten strax efter utsatt tid. Vi hade fått för oss att tåg är bättre än buss, då bussen vi tog förra året in till Aten var långsam, stannade överallt utan att erbjuda något intressant att se. Detta var dock fel tänkt visade det sig. Tågresan bestod av 27 stopp och ett byte till Pireus, till skillnad från bussen som jag tror stannar 3 gånger. Kostnaden var 16 euro för två vuxna och två barn. Tågresan var dock trivsam, även om jag upplevde att en del passagerare var lite avigt inställda till oss och våra 4 stora ryggsäckar. Särskilt en farbror som ställde sig och slog med en tidning på min axel tills jag flyttade lite väskor. Mot slutet insåg jag dock att det troligen berodde på att vi satt oss på platser som var reserverade för just åldringar, gravida kvinnor och handikappade.

Framme i Pireus lyckas vi trockla oss fram till båtarna som är märkta med Egina, snabbt hitta ett biljettkontor och komma med en båt som lämnar bara tio minuter senare. Biljetterna kostade 33 euro för tre vuxna och ett barn (här var 12-åringen plötsligt vuxen). Det känns dyrare än jag skulle önska med tanke på att en tur in till Aten kommer kosta typ 720 kronor för familjen, och antagligen resor till de andra öarna också. Men å andra sidan får man väl se om vi orkar resa runt sådär jätte-mycket.
Vi tog bananbåten som är någon sorts bilfärja också. Den tar cirka 1 timme och 20 minuter, till skillnad från snabb-båten som tar 40 minuter. Prisskillnaden är typ 200 kronor för att spara 40 minuter, men det finns lite andra argument också. På färjorna kan man sitta utomhus och glassa i solen, samtidigt som man äter varma goda baguetter med ost och skinka, chips och dricka. Hellre det än att betala extra för att sitta inomhus som man gjort hela vintern.

Med mig har jag ett brev jag fått från ägarna av huset. Det brevet innehåller lite viktig information som hur man tar sig till Egina, vem man ringer för att bli mött och hur man hittar huset. Jag, som alltid slarvar bort resehandlingar genom att lägga dom i ett nytt smart fack eller ficka inser dock snart att denna gång har jag slarvat bort det totalt. Någon gång mellan biljettköpet och båten. Det leder inte till panik, vi har redan fått en extranyckel och jag minns byns namn Marathonas, husets namn Villa Veronica och att det låg vänster upp vid något hotell. Jag kommer hitta.

Irriterande hur som helst. Jag ringer ägaren till huset, men det är lite döfött med tanke på att dom sitter på planet hem från Grekland. Skrotar runt på båten och mot slutet av resan hittar jag, efter att gått ner på bildäck och tillbaka, mitt saknade papper liggande under en trapp (eller är det en lejdare det heter på en båt?). Ringer och gör upp med Cathy som lovar att möta oss ändå!

Villa Veronica
Huset är fint, stort och välutrustat. Vi inser snabbt att en hel del av vår packning är överflödig. Böcker finns i mängder på ett urval språk där svenska är välrepresenterat Min Bonnier världshistoria – Grekerna värld, som tyngt ryggsäcken, känns extra överflödig då en dylik står i bokhyllan tillsammans med annan relevant läsning. SVT Europa på tvn för den som vill sitta inne, ett stort bibliotek med filmer (vilket gjorde konkandet av två boxar till tjejerna lätt överflödig) och musikanläggning. Allt annat är bra. Vi saknar en rejäl grill och ett bra rivjärn till att göra Tzatziki.

Taxiresorna
Taxipriserna har visat sig vara “flexibla” trots ett flitigt användande av taxameter. När vi åkte från hamnen med en taxi Cathy plockade upp kostade den 5.30, varvid jag rundade upp till 6 euro. När vi beställde taxi på telefon så kom den på 7 minuter. Kostade också ganska precis 5.30, men när vi kom fram proklamerade prisets som 8.50, vilket förklarades som 1 euro för radio och 1 euro för något annat, hur 5.30 + 2 blir 8.50 överlåter jag till de gamla grekiska matematikerna. Hemresan från samma ställe låg på närmare 6 euro, men där informerades vi om att priset var 7 euro på dunkla grunder.

Hur som haver blir det ganska dyrt att åka och handla i staden om man lägger på 15 euro på matpriserna.

Handla mat
Vår första handling var rätt kaotisk. Det är påsktider i Grekland och det innebär att alla greker måste in i affären samtidigt och handla ett GIGANTISKT grillspett, vi lyckades handla upp ett basförråd med bland annat frukt och grönt, korvar, fiskpinnar, och smördegsinbakad ost. Vin självklart, både några lösa flaskor att prova och en rejäl 5 liters bag-in-box för att kunna “krana” stadigt under semestern. Inte blev det billigt. 95 euro plus taxiresorna. Känns definitivt som om det där med höga matpriser i sverige är något av en myt.

Första kvällen
Middag bestående av två sorters korv, stekta ägg, en grekisk sallad tack vare ägarnas kvarlämnade feta-ost och lök och en flaska vin på balkongen i solnedgången. Fantastiskt gott och livet kändes komplett när vi framåt 9-tiden drog oss inomhus efter en väldigt, väldigt lång dag.