Fulländad

Om denna blogg

Föreläsare och idrottspsykologisk rådgivare. Delägare i Allt om Uppsala. Barnsligt förtjust i bilar. Tror dock mer på devisen "utan musik stannar världen". Försöker också, lätt frustrerat, att knäcka Micke Funa på Guitar Hero. Jag kommer inte att ge mig förrän det är gjort. Är rädd att det kommer att ta en stund... I min blogg kommer du få följa mina öden och äventyr som föreläsare, mina funderingar kring det jag möter i mitt jobb som idrottspsykologisk rådgivare och annat som intresserar mig. /Thomas Fogdö

Senaste blogginläggen av Fogdo

• Citat från en som vet...
• Brunch på Skarholmen
• Tidig morgon
• Helljus
• Råtta i pizzan

Läs alla blogginlägg från Fogdo

Jag antar att du har det lika som jag. Att man sitter på en del möten och undrar vad det här kommer att leda till. Vet inte om det är jag som inte hänger med eller vad det beror på?!

Jag har några favoritprogram på radion. Mammas nya kille ligger stadigt på första plats. P3 Dokumentär på andra och Christer i P3 som klar 3:a.
Lyssnade på Christer på väg hem från Stockholm. De brukar ha ett tema "apropå det". Folk får ringa in om olika ämnen och dagens apropå handlade om när man gjort bort sig. Riktigt kul att höra om de olika händelser som folk varit med om.
Det påminde mig om en händelse som jag lyckades med vid ett tillfälle. Jobbig då, men lite roligare idag.
Jag och min fru var ute och åkte båt i skärgården och vi var och hälsade på hos några kompisar. De hade blivit inbjudna till en fest hos några de kände (okända för oss) men vi blev också inbjudna. Jättetrevligt tyckte vi.
Väl på plats så hade de dukat upp en jättebuffé med mat, ett gäng med trevliga människor och efter lite minglande slog vi oss ner vid ett bord.
Jag bad Anna gå iväg och hämta lite mat (det var lite bångligt att köra med rullstolen) (bortförklaring, jag är lat) ). Hon går iväg, jag sitter och diskuterar ivrigt med min bordskamrat. Anna kommer tillbaka och serverar lite vin och jag tackar och smeker hennes ben lite kärleksfullt. Grejen är att jag var så fokuserad på mitt samtal så jag tittar inte upp, förrän jag känner att...det är något som inte stämmer... Det var inte Anna som serverade vin. Det var värdinnan! :-D
Huvva! Men som sagt, jobbigt då, roligt idag.

Jag är inte fulländad men det är kul att höra att det finns de som är det.
Det var på ett av mina möten idag som en föreläsare och utbildare berättade att hon hade träffat en man efter en föreläsning som hade sagt, "Det här är ju jättebra. Jag kan ju i och för sig allt det du berättat om men min familj och mina anställda skulle verkligen behöva lära sig det här".
Jag tror nog att han borde gått en kurs i ödmjukhet. :-)

Ha en skön kväll!