Logga in

Logga in
söndag 25 juni 2017
sannaglam.jpg

Vad fan är det med våren?

Våren är en svår tid för oss människor. Man vet ju varken ut eller in. Det är upp och ner och hit och dit. Ingen ordning. Gillar det icke!

Dag 1: Solen strålar rätt i ansiktet när klockan ringer klockan 07.00. Studsar (nåja ...) upp. Oförskämt pigg. Väcker motsträvigt barn och sladdar in i badrummet. Det går snabbt och jag mår finemangs. Landar på jobbet i god tid innan morgonmötet vilket väcker en del förvånade tillrop bland arbetskamraterna. Morgonmötet är nämligen inställt. Fick man tydligen veta redan för flera dagar sedan. Via en mejllista där jag inte finns med. Chefen är ny, det är inte hennes fel. Men för en vanligtvis sjukt morgontrött typ som jag så sjunker modet lite. Sånt jävla slöseri på morgonenergi (Jag tror att jag har en rätt begränsad mängd av just den typen av energi. Och nu har jag alltså SLÖSAT!)
    Nu gäller det att stävja dippen.

Kostar på mig tre trekanter av långlivad mjölk i kaffet och tar nya tag. Humöret ligger fortfarande över medel för en måndagsförmiddag. Jag betar av ToDo-listan i en rasande takt. Är nöjd med mig själv.
   När jag rundar av dagen har jag ork kvar. Dammsuger och torkar golven när jag kommer hem. Känner mig nöjd.
   Börjar läsa Camilla Läckbergs nya bok fast det inte är semester. Den är rätt spännande.

Dag 2: Vaknar av att det är svinkallt i sovrummet. Maken tyckte tydligen att det var varmt i natt och har glömt att stänga fönstret. Han viskar god morgon. Jag fräser tillbaka.
    Det regnar ute.
    Åker till jobbet vid 9-tiden. På vägen dit glömmer nån jävel att blinka ut ur rondellen. Jag skriker könsord. Visar inte fula fingret och känner mig ändå ganska nöjd över just den detaljen.

Har flera möten av varierande dignitet inbokade. Anstränger mig å det yttersta för att göra ett bra jobb. Jag tycker nog att jag lyckas rätt bra, men det tar på krafterna. Rasar hem prick 17 och lägger mig med kläderna på under täcket.
   Hittar just då exakt ingenting att glädjas över. Statistiken på Uppsala.com är sämre än vid samma tid förra veckan. Jag har en skittråkig arbetsuppgift som måste vara klar till lunch dagen efter. Dottern är också sur - det finns inga rena träningskläder. Och det är helt klart mitt fel!
    Jag har fått en påminnelse på en räkning jag glömt, det regnar och min bästa jobbarkompis sedan 20 år har meddelat att han tänker dra! Lämna mig i sticket. Helt ensam ska jag tydligen fika i resten av mitt liv …
    Bläddrar i Läckbergs bok, och konstaterar att hon skriver som en kratta.
    Sa jag att det regnar?

Dag 3: Bestämde redan innan jag somnade att den här morgonen är en sovmorgon. Vaknar klockan 7:53 när familjen lämnar huset. Solen tittar fram. Jag tar det lugnt. Känner mig lite pepp. Har en inspirerande arbetsuppgift som ska var klar vid lunch. Jag ser fram emot att komma till jobbet och sätta igång. Kastar in en tvätt i maskinen, betalar en glömd räkning via mobilen, skuttar ut i bilen och rullar i väg till jobbet.
   Startar med en kopp te (med en trekant mjölk) med min jobbarkompis sedan 20 år som dagen innan meddelat att han ska gå vidare. Vi pratar om vilket spännande jobb han ska börja på. Jag är uppriktigt glad för hans skull. Möjligen lite avundsjuk, men på riktigt glad!
    Landar uppgiften i god tid innan deadline och äter thailunch med två av mina andra arbetskamrater. Vi tar en fika efter och jag tänker att det är så härligt att ha så många goa kompisar på jobbet. Man behöver liksom aldrig fika ensam härpå UNT…
   Solen skiner när jag åker hem. Alla blinkar lydigt i rondellen …

#hejauppsala//Susanna

 

 

 

 

 

Tipsa en vän

Tyckte du att den här sidan var intressant? Här kan du tipsa en vän om den.