Drömmen blev verklig - typ

Om denna krönika

Kim Holm heter jag och är student här vid Uppsala Universitet. Jag jobbar som krönikör samt vimmelfotograf för uppsala.com respektive uppsalavimmel.se Mina krönikor brukar handla om luddigt ploj som jag finner relevant. holomin@hotmail.com

Tills jag vaknar. Poff! Allt var en dröm, en mycket njutsam sådan. Man behöver inte heta Freud för att tolka denna. För mej handlar det om att hitta någonting spännande, vara på upptäcktsfärd. Det kan även vara en ödmjuk längtan om att min hemby hyste mer saker att besöka än Finlands minsta bank.

Jo man tackar, denna dröm var ett återkommande tema när jag var mindre. Alltid lika lycklig när jag drömde och alltid lika snopen när jag vakna. Sällan trodde jag det skulle hända på riktigt. Sanna mina ord, det hände! Det var ingen skola jag hittade – tyvärr. Jag sprang ej heller i skogen – tyvärr. Och trött var jag efter den tredje minuten – tyvärr. Annars var det en kopia; på äventyr, på upptäcktsfärd och i hopp om att hitta någonting användbart.

Nåväl, jag var på en joggingrunda och på gamla dar har jag fått tvångssyndromet att springa på ställen jag aldrig varit förut. Det är roligare helt enkelt. Efter fotbollsplanerna bakom mitt hus tog jag rygg på en gata som såg spännande ut. Najs, här har jag inte sprungit förut tänkte jag. En bit in i villaområdet blev gatorna mindre, ljudet från trafiken sjönk bort. Det var bara villor, villor, villor och en och annan hägg som luktade blomma – bokstavligen. Efter några kvarters stövlande in i området såg jag min bebis, min skatt, som en pärla låg hon där – skateboardrampen.

Kim Holm 24 maj 2011