Fantasi – där rullar vi runt bland mjuka kuddar

Om denna krönika

Kim Holm heter jag och är student här vid Uppsala Universitet. Jag jobbar som krönikör samt vimmelfotograf för uppsala.com respektive uppsalavimmel.se Mina krönikor brukar handla om luddigt ploj som jag finner relevant. holomin@hotmail.com

Lev Vygotskij, rysk judisk, psykolog, pedagog och filosof ansåg att barn är mer närvarande i sina fantasier och tror på dem mera än vuxna. Därför kan barnens värld uppfattas mer magisk än en vuxen persons. Detta kan ses motsägelsefullt eftersom vuxna har mer möjlighet till fantasi i och med att de har betydligt större erfarenhetsförråd - mer byggstenar att grunda fantasin i från. Vygotskij menar med andra ord: Trots att vuxna har bättre förutsättningar för fantasi så är det ändå barnen som är mer fantasifulla därför att de är mer närvarande, barn lever mera i nuet. Frågan man kan ställa sig då är varför barn är mer närvarande än vuxna?

Uppenbarligen kan vi lära oss av barn hur att bli mer närvarande. Men vad är det som barnen har som inte vuxna har? Jag hittar inget relevant från Vygotskij så jag ponerar fritt från mina egna tankegångar: Jag tror att barn är mera närvarande för att de sällan grubblar över framtiden (eller det förflutna). De har exempelvis inga räkningar som skall betalas in i slutet av månaden, de har ej heller i några möten och tider som skall passas. Överlag är barn inte lika beroende av vilken tid på dagen det är. Generellt sätt är de mindre stressade än vuxna. Listan av saker som gör att man fokuserar på framtiden kan göras lång...

Nåväl, alla dessa "störningsmoment" som vuxna måste handskas med rubbar på deras närvaro. De måste fokusera på framtiden för att få allting och klaffa, de måste planera och oroa sig. Detta tar de vuxna bort från nuet och äkta närvaro. Vi känner alla igen oss i de klassiska citaten vuxna lär oss; "läs bra på läxan så kommer du in på en bra utbildning." "Studera hårt så du får ett bra jobb." "Spara pengar så du får en bra pension." Livet rullar på och det känns som om man skjuter upp startdagen då livet skall börja. Dagarna går och mitt i allting stiger man ur tiden, kastar veven, drar in årorna så att säga. Till vilken nytta levde man i framtiden då man väl dör i framtiden?

Eckhart Tolle, spirituell lärare och författare, nämner detta i sin bok Lev livet fullt ut: "En dag kommer jag att lyckas... Väntar du på att börja leva? Om du skapar ett sådant tankemönster kommer nuet aldrig att vara tillräckligt bra oavsett vad du uppnår eller åstadkommer - framtiden kommer alltid att verka bättre. Det här är det perfekta receptet på permanent missnöje och bristande tillfredsställelse."

Nu har vi hört tre olika röster, min, Vygotskijs och Tolles men ändå har vi inget praktiskt råd, ingen checklista, inget magiskt mynt att stoppa i maskinen för att bli mer närvarande och fantasifull. Hur mycket jag än vill att denna diskussion skulle leda till något svar så gör det den inte. Det ända jag nu känner är ett sug att få bli mer barnslig.

Kim Holm, 28 februari 2011.