Idéellt arbete, glöden inifrån

Om denna krönika

Kim Holm heter jag och är student här vid Uppsala Universitet. Jag jobbar som krönikör samt vimmelfotograf för uppsala.com respektive uppsalavimmel.se Mina krönikor brukar handla om luddigt ploj som jag finner relevant. holomin@hotmail.com

Vidare klockan 09:30 var det möte inprickat. Stationschefen, jag och programchefen hade styrt upp till träff angående angelägenheter för Studentradion 98,9. Denna morgon fick jag nöja mej med en ynka halvtimme filiosofi tillika sänghäng. Medan jag drog på mej sockorna, bad jag en stilla bön om att det ännu skulle finnas mysli kvar i paketet. Relativt påklädd och morgonmätt packade jag väskan med lite skolböcker och en matlåda till lunchen. Onward! Mot station!

Smack bom och ett gäng med timmar senare är jag hemma igen. Klockan på datorn visar 19:17. Jag var borta ungefär 10 timmar och alla dessa har helgats till idéellt arbete. Det vill säga att jag inte får någon lön för mitt arbete. Med lön menar jag ”the green stufff”, men icke, inga pengar, nada. På radiostationen köpte jag en kokosboll och gissa vem som betalade den? Jo, jag.

På radiostationen köpte jag en kokosboll och gissa vem som betalade den? Jo, jag.

Är jag sprängd i hela huvudet? Arbetsgivare borde drägla över sådana som mej, jobba 10 timmar på en dag utan att lyfta lön, jösses. Hur är detta möjligt? Hur kommer det sig att jag tar 10 timmar av mina 24 och spenderar dessa på ett ställe som inte ger mej någon ekonomisk vinning? Svaren är många; först och främst är radion min hobby, jag tycker det är roligt att driva en radiostation. På gamla dagar har jag gått och börja bry mej om den också. Jag har fått känslor för Studentradion 98,9, jag vill att de ska gå bra för den. Jag åtar mej diverse styrelseposter och ännu mera göra utöver min arbetsbeskrivning. På stationen träffar jag mina vänner som jag lärt känna där. Och även dessa jobbar gratis och gör det flera timmar per dag. Återigen, är vi ett gäng med stolpskott som inte vet vad som är bra för oss? Jovisst, ibland kan man fråga sig. Men jag kan lova att jag inte gör detta under pistolhot, jag gör det med nöje. Vidare vill jag påstå att jag tjänar på att vara där, sysslorna ligger i linje med det framtida arbete jag vill jobba med. I det anseendet ger det mej betalt för mödan.

Vi är en idéell förening, vi drivs utan vinstintresse. Vi jobbar, vi gör det relativt bra. En spännande fråga är hur riktiga företag skall ta lärdom av oss och få sina anställda att vilja gå till jobbet och prestera lika hårt som vi på stationen? För mej handlar det om meningsfullhet och nöje, jag finner mening med att vara där varje minut och hur klyschigt det än låter så är det verkligen roligt.

Kim Holm 11 april 2011

http://studentradion.com