Jag vill ju va som du

Om denna krönika

Kim Holm heter jag och är student här vid Uppsala Universitet. Jag jobbar som krönikör samt vimmelfotograf för uppsala.com respektive uppsalavimmel.se Mina krönikor brukar handla om luddigt ploj som jag finner relevant. holomin@hotmail.com

De ler mot kreaturet som knappt kan stå. Den fumlar backande bakåt med ett orört ansiktsuttryck och smäller in i en stol. Den med stort d, tidigare nämnt kreaturet, bryr sig inte. Den stirrar tillbaka mot den som ler, släpper inte blicken. Kreaturet är våt kring munnen, tröjan sitter snett och säkert har raggelhögen gjort i byxan också.

Jag talar inte om alkisar. 

Den med stort d, lever ut sina känslor. Den gråter med hela hjärtat och har aldrig långt i från skratt. Den är inte långsint, den är tacksam för det lilla och ständigt i nuet. Att grubbla över framtida problem finns inte och den ångrar ingenting den gjort. Den är en förvånansvärt ärlig människa.

Allt detta, tills vi lär dem att inte vara det.

 Vi talar om barn. Jag har mycket att lära mig av dem. Först och främst vill jag bli lika genuina som de. Leva ut mina känslor till hundra procent. Tycker jag någonting är jobbigt så säger jag det och gör slag i saken istället för att hålla allt inom mig. Känner jag för att skratta fastän alla andra är tysta så skrattar jag.

Har ni någon gång suttit i en knäpptyst kyrka och sedan hört en unge skrika hela alfabetet på samma gång? Det har jag. Har ni också tänkt på hur befriande det skulle vara att själv vara kapabel att vara så äkta och uttrycka sig, utan att bry sig en smula. Den tanken har jag tänkt.

 Vi vuxna är alltför tystlåtna och innåtvända medan alla dessa kids gör precis vad som faller dem in. Exemplet att skrika i kyrkan är ingen vidare idé, men att bli lite mer hjärtliga som bara barn kan – det är något att sträva efter. Redan nu längtar jag till att bli pappa, då skall jag lägga mig på barnets nivå. Lägger sig ungen på rygg mitt i matbutiken och skriker så skall jag också lägga mig bredvid och skrika. Får se vem som tystnar först? 

Jag tror till och med gamle goda Jesus tangerade ämnet när han sade att det är lättare för en kamel att ta sig genom ett nålsöga än för en rik att komma till himmelen. Byt ut kamel mot barn och rik till vilken svensson som helst. 

Barn är förvånansvärt ärliga varelser tills vi lär dem att inte vara det.