Sakta går man långan väg

Om denna krönika

Kim Holm heter jag och är student här vid Uppsala Universitet. Jag jobbar som krönikör samt vimmelfotograf för uppsala.com respektive uppsalavimmel.se Mina krönikor brukar handla om luddigt ploj som jag finner relevant. holomin@hotmail.com

Känner ni igen er då man exempelvis har en viktig tenta att läsa på? Man sitter med boken uppslagen på bordet och vet djupt inom sig att man måste vara effektiv några timmar för att ha en chans på tentan. Efter många om och men och i samma stund man öppnar upp boken slår tanken en själv: “Shit pommes frites va stökigt det är här... Nu måste jag städa först innan jag sätter mej med boken...” Det rullar på i samma takt, när städningen är klar får man ett sugande behov av att klippa naglarna eller checka upp orelevanta saker på wikipedia. “Ahaa, difenitionen på nyckel är att det är ett verktyg, vanligen av metall, som är avsett att öppna OCH stänga ett lås.” Dra på trissor, hjärnan vill absolut inte röra boken. För hjärnan vet att det är jobbigt, men till sist kommer medvetandet och förnekelsen ikapp; “herregud, jag kan ju inte sitta och se youtubevideos om tjockisar som faller eller katter som sover när jag har viktiga, riktiga, saker att göra...”

Eller kan jag?

Debatten fortsätter en tid. Det blir en slags ritual, som när friidrottare taggar till för sitt lopp. Vissa slickar sig runt munnen, en del rycker i linnet och andra rör sig ständigt; höga knän, flaxande armar, hoppa upp, hoppa ner. You name it! Som om de försäkrar sig själva att deras lemmar fungerar. Likt en beskyddande besvärjelse för att de inte skall frysa till is. Man vill bara skrika: “Det är helt okej att du inte rör dej i några sekunder! Jag slår vad om att du fungerar fastän du står still ett ögonblick!” Men, det är lätt för mej att säga. Sitta här och gnälla på att friidrottare har mer ritualer än de flesta religioner samt att jag ibland finner tjocka katter mer relevanta än skolarbete. Droppen är dock att hela den här texten är en undanflykt, en undanflykt för att ta tag i projektet. Börja nagga i ett hörn. Ett citat som mormor skulle kunna ha sagt är att; sakta går man långan väg. Och visst är det så, många bäckar små

Referens:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Nyckel

Kim Holm, 9 december 2010